Plötsligt vänder vardagen från det mer eller mindre förutsägbara, till en tillvaro där varje stund och sekund kommer att noteras noggrant och med tacksamhet. Från en tillvaro där dagarna sällan räcker till med andan i halsen, till en tillvaro där tiden inte kan gå långsamt nog. Dagar där människor passerar i strid ström byts mot dagar och nätter där det bara finns plats för några få, men de få fyller ut varje sekund.
Det är tidig morgon när jag sätter mig i min gamla bil med en halvfull resväska, jag kommer inte att behöva så mycket kläder, varken jag eller någon annan kommer att bry sig om vad jag har på mig.
Jag tror jag vet vad som väntar, men säkert blir ingenting som jag tror. Än har jag många mil att låta bilen rulla, samma väg som jag kört många gånger i år, men aldrig så motvilligt som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar